Sagor och ramsor

Hur ordnar man en sagostund? Vilka sagor är lämpliga? Skall man läsa eller berätta? Vilka hjälpmedel kan man använda?

Det är några av de frågor som tas upp i denna artikel, som i något omredigerat skick var införd i tidningen ”Familjedaghem” nr 1 2007. Tidningens hemsida: www.fortbild.se/fd/.

Även om artikeln har skrivits med tanke på situationen i familjedaghemmet kan den förhoppningsvis vara till glädje även för personal i förskolor och för föräldrar.

Sagostunder för de minsta

En lampa, ett tyg att sitta på, en vacker sjal och en ramsa – så kan man med enkla medel skapa stämning kring en sagostund. Att göra sagostunden till en fast punkt under dagen, och lägga ner lite omsorg på den, är värt besväret. Barnen älskar denna återkommande samling, och ritualerna kring den. Sagostunden är utvecklande för deras fantasi och språkliga utveckling. Men den ger också rikt utbyte för den vuxne.

Jag har berättat sagor för barngrupper och enskilda barn under hela mitt vuxna liv. Under 25 år var jag anställd som berättare på Kulturhuset i Stockholm. Nu är jag frilans, och har uppdrag från i första hand bibliotek, skolor och förskolor. Utifrån mina egna erfarenheter skall jag i den här artikeln ge några konkreta förslag om utformningen av sagostunden samt tipsa om lämpliga sagor och ramsor. Men först några ord om barnens eget berättande.

Inspirera och uppmuntra barnen till samtal och berättande.
Som dagbarnvårdare är man oftast ensam vuxen med barnen. Det kan vara jobbigt ibland, men det finns fördelar också. Den vuxne är intensivt närvarande i barnens samtal, även om inte en treårings alla undringar och påståenden under en dag blir uppmärksammade. Man kan tycka att barnen pratar på hela dagarna, men är det en annan sak att våga berätta något sammanhängande när man är i centrum och de andra i gruppen är tysta och
lyssnar.

Att vara den som får lyssna till barnens berättelser och kommentarer är ansvarsfullt. Barnen öppnar sig och litar på dig. Men alla barn är inte lika pratglada. Att samtala när vi gör något praktisk kan vara ett sätt att få de blygare barnen att våga och få lust att säga något. Det barn som känner ett motstånd mot att höja sin stämma i samlingsringen kanske har lättare att berätta när vi målar och ritar, knådar lera eller bakar lussekatter. Här har nog barnen i den lilla gruppen en fördel framför dem som vistas i stora barngrupper. Ett tips: Att lägga fram något oväntat föremål kan inbjuda till samtal och diskussion. Barnen kan förstås också visa upp något de hittat eller fått, något som de tycker är roligt, konstigt eller spännande, och så berätta vad det är. Att våga prata när andra lyssnar är att växa en smula.

Vi vet alla hur viktigt det är att samtala med barnen, att uppmuntra dem och att lyssna när de vill säga något. Tyvärr är vi ofta för splittrade och stressade för att leva upp till ambitionerna. Vi vet också hur viktigt det är att utveckla språket, att ta vara på de naturliga tillfällen som ges att använda orden, att nämna saker vid namn, t ex vid måltiden: smörgås (man behöver inte säga macka), ost, korv tomat etc. Men ofta blir det i stället ”Vill du ha den här eller den här? Vill du ha en till?” osv.

En tröst kan vara att i sagorna är det annorlunda. Där får barnen det vackra och skimrande språk som vi inte alltid erbjuder i vårt dagliga prat. Men då gäller det att vi berättar och läser sagor för dem. Det språk vi använder när vi berättar en saga är som en bro mellan pratet och det skrivna ordet. I sagan möter barnen också nya och spännande miljöer. De kan identifiera sig med andra och se olikheter. Sagan öppnar sinnet och ger oss nya erfarenheter.

Skapa en sagovrå att längta till
Det finns många sätt att ordna en sagovrå, men sagan, barnen och du själv är de viktigaste delarna.

Arrangera gärna sagostunden på samma ställe dag efter dag, som en fast punkt. Det hindrar naturligtvis inte att du berättar eller läser spontant vid andra tillfällen och på andra platser när andan faller på - på sängen, på golvet, vid köksbordet eller var som helst. Men nu talar vi om den planerade och organiserade sagostunden, med en eller ett par ramsor och så själva Sagan. Om du använder en sagobok eller berättar fritt kan variera.

Sitt med barnen där det känns bekvämast. Förmodligen är det i fåtöljen eller i soffan. Om du föredrar du att sitta så att du har barnen framför dig på golvet kan du själv också sitta på golvet, eller på en låg stol eller kudde. Sitt så att du kommer nära barnen. Det finns det olika sätt att ”mysa till det”. En bordslampa eller golvlampa kan ge en ombonad belysning. En ljusstake med ett levande ljus skapar stämning. Värmeljus i ett vattenfyllt fat, eller en lykta, fungerar också. För egen del använder jag ibland ett batteridrivet vaxljus med en ljussensor som gör att det blir en smula magiskt.

För att förvandla den vardagliga miljön till en spännande plats kan du lägga ut ett täcke, ett tygstycke eller någon trasmatta som blir som ett sagotecken. Tunna kuddar kan också bidra till miljön samtidigt som de är bra för barnen att sitta på.

Man kan om man så vill markera sagovrån lite extra, utveckla den till ett rum i rummet, genom att sätta upp en tunn sänghimmel eller ett myggnät av det slag som vissa varuhus säljer. Varför inte dekorera med några applikationer, som stjärnor, fjärilar eller blommor? Direkta sagomotiv kan däremot i vissa fall distrahera.

Arrangemang av detta slag bidrar till sagostämningen. Hur mycket man gör beror på vars och ens intresse och fantasi. Den som tycker att det är överambitiöst för den enskilda dagmamman att göra så avancerade anordningar för sagovrån föredrar kanske att i stället ordna lite extra att samlas kring vid de träffar för dagbarnvårdare som fortfarande existerar på många håll.

Sagostunden i familjedaghemmet kan göras till en höjdpunkt på dagsprogrammet. Om du har en bestämd sagotid så respekterar föräldrarna förhoppningsvis detta och ringer inte just under den halvtimmen. En sagostund behöver inte vara inomhus. Vissa familjedaghem har en utomhusprägel, där så stor del som möjligt av aktiviteterna äger rum utomhus. Då kan sagostunden ingå som en del i skogsutflykten, där man har en fantastisk scenografi med alla träd och mossiga stenar. Kanske samlas ni vid ”ert” träd, det träd som ni besöker under året för att följa utvecklingen. På samma sätt kan sagostunden få sin plats i parken vid statyn eller i den egna trädgården vid den stora busken. Förutsättningarna skiftar, men viljan att skapa en upplevelse för barnen har vi gemensamt.

Om det känns rätt för dig - jag hoppas det - så lek lite, bjud barnen på en föreställning, gå in i rollen som sagoberättare. Ta på dig något annat än det vardagliga när det är dags för sagostund. En hatt, en sjal över axlarna eller en väst fungerar fint. Det behöver inte vara märkvärdigt.

Hjälpmedel: Mjuka djur och diabilder
Det muntliga sagoberättandet klarar sig utan hjälpmedel, utan bilderbok, utan handdockor. Men eftersom verkligheten är grunden för fantasin och barnens erfarenheter är begränsade så kan de yngsta behöva lite hjälp med att skapa sina egna bilder. För att komma in i vår nordiska sagovärld kan en bild på Elsa Beskows eller John Bauers troll och älvor vara till hjälp. För barn med en annan språklig och kulturell bakgrund än den svenska blir behovet av ”nycklar” in i sagor och berättelser påtagliga. Diabilds- och flanosagor, gamla företeelser, har på nytt fått uppskattning.

Diabildsagan kan tyckas passa bäst i stora grupper, där en bilderbok är otillräcklig. Men diabilden på väggen kan försvara sin plats även i ett familjedaghem. Till skillnad från rörliga bilder får barnen här tid att se bilden ordentligt. Om det behövs kan vi backa och titta på föregående bild en gång till. Det finns tid för frågor och svar. Diabilds- och flanosagor finns att låna på många bibliotek. Du kan även hitta dem på nätet eller, om du har tid och lust, göra bilderna själv. De bilder du skaffat till flanosagan kan också inspirera barnen till att hitta på egna sagor.

Handdockor och mjuka djur är givetvis trevligt att använda och kan ge sagostunden extra liv.

Att berätta är en självklar del av arbetet i barngruppen och med det enskilda barnet. Lika självklart är det att det på familjedaghemmet finns tillgång till böcker. Ingen tidigare generation har haft så stort utbud av bilderböcker och media över huvud taget som dagens barn. På biblioteket eller genom bokbussen har de flesta av oss möjlighet att få förslag på lämpliga och åldersanpassade böcker att låna. Du kan alltså ge barnen de bästa böckerna och sagorna. Missa inte den chansen. Sedan väljer barnen sina egna favoriter, men du har gett dem ett gott urval. Vad som är god och mindre god litteratur är väl värt en diskussion, men den tar vi inte nu.

En bilderbok kräver sin speciella läsning så att alla barnen kan se bilderna, inte bara den yngsta som sitter närmst. Det tar lite tid, men barnen lär sig att de snart får se bilden, bara de väntar en aning. Barnen kan behöva några sekunder för att låta ord och bilder sjunka in och för att komma fram med eventuella kommentarer. En god idé kan rent av vara att läsa om sagan och gå igenom bilderna en gång till. Vid den läsningen blir det mer av berättande och sammanfattning.

Berätta korta sagor
Barnen i familjedaghemmen är i allmänhet i olika åldrar och ofta ganska små. Sagostunderna blir därför relativt korta och innehåller både saga, sång och rörelse. För de allra minsta bör sagorna handla om mycket nära ting, om nallen som sover, om musen som gömmer sig, om barnet som slår sig och får ett plåster. Du kan också använda ramsor och utveckla dem till sagor.

Ett förslag är denna om den lilla snigeln som var farligt ute.

”Det var en gång en liten flicka som gick på trottoaren och höll sin mamma i handen. Så plötsligt stannade flickan. Hon fick se den lilla snigeln som gick så sakta, så sakta ute på vägen.
-Tänk om det kommer en bil och kör på snigeln sa flickan.
-Vi kan lyfta bort den sa mamman och satte försiktigt snigeln i dikeskanten.

”Lilla snigel akta dej, akta dej. akta dej.
Lilla snigel akta dej, annars tar jag dej.”

Den kan de flesta barn och de sjunger den med mer eller mindre utrop på slutordet. Framförd så här blir den lite mer tankeväckande.

En annan ramsa som även kan sjungas är denna:

”Här kommer kissekatten, så tyst på tå om natten.
Lilla råtta göm dig bra.
Dig vill kissekatten ta, så tyst på tå om natten.”

Vi smyger med händerna och försöker fånga den lilla råttan genom att slå ihop händerna. Men katten lyckas inte fånga någon råtta. Till sist kanske han kan få lite mjölk i stället.

Den här ramsan kan bli än mer spännande med en katthanddocka och en liten mus som gömmer sig. Själv låter jag råttan gömma sig i mitt knä, på min axel eller under tröjan.

För de små barnen är tittut-leken viktig. När de blir något större är det skojigt att gömma sig och bli hittad. Därför kan berättelsen om de två björnarna passa bra i 2-3 årsåldern. Till den här lilla sagan använder jag två nallar i olika storlek.

Börja som vanligt med ”Det var en gång”…
Berätta sedan fritt om mamma björn som bakar och lilla björn som vill leka kurragömma. Om och om igen vill han leka. Mamma räknar till tio, lilla björn gömmer sig, mamma letar under soffan, bakom stolen osv, men hon hittar honom alltid på samma ställe. Efter ett tag vill inte mamman leta mer utan nu får lilla björn räkna och mamma gömmer sig. Han kanske behöver lite hjälp med räknandet. Mamma gömmer sig i soffan under en filt. Lilla björn hittar mamma och kryper ner under filten. Båda somnar, och när de vaknat tar de var sin nybakad bulle.

Baka, baka liten kaka. Rulla, rulla, liten bulla, är en lämplig ramsa

För barn på 4-5 år passar det med sagor som
Bockarna Bruse
Guldlock
Den lilla lilla gumman
Rävarna, musen, hönan och tuppen
Vanten
Pannkakan m fl.

Enkla folksagor och fabler är också något som barnen kan ta till sig.

Dessa sagor finns både som bilderböcker och i sagosamlingar, att köpa och att låna på biblioteket. När du berättar utan text och bild så försäkra dig om att barnen känner till de viktigaste företeelserna i sagan. En bild på en bock, en stor stickad tumvante eller något annat som sagan talar om, kan vara nog för att alla ska vara med på sagotåget. Även de något yngre barnen kan då höra en saga som är tänkt för de större. I övrigt gör barnen sina egna bilder i huvudet. Du berättar tydligt och målande så att de hinner med att skapa sin bild av sagans händelser och miljöer.

Rim och ramsor
De allra första ramsorna som barnen möter handlar om kroppen, om händer och fötter, fingrar och tår. Sådana ramsor hänger med ända upp i skolåldern i olika varianter, där barnen lär av varandra. Ramsorna för de allra minsta kan vara Tummetott-ramsor i olika varianter.

”Barnens Ramsbok” (En bok för alla) innehåller ett stort antal ramsor lämpliga för olika situationer och åldrar. I min egen bok ”Berätta för barnen” finns också ramsor av olika slag, liksom på min hemsida www.sagorochramsor.se

Ett exempel därifrån:

Händer och fötter och fina små tår.
Ögon öron och rufsigt hår.

Att rimma och ramsa uppskattas av barnen, som känner sig stolta och duktiga när de kan. Många sagor går också på rim. En saga som många kan är ”Petter och hans fyra getter”. Den är enkel och spännande och har, som sagor ska ha, ett lyckligt slut. ”Lillans resa” av Ivar Arosenius är en gammal saga. Den är drastisk och rimmar på ett lite säreget sätt. Det enkla rimmet i sagor och sånger blir som en lek med ord. Det är en bra träning för att utveckla språket.

Att börja och sluta sagostunden med en ramsa är trevligt.

”Sagan finns bortom närmsta knut
Inte bara i skogen där stigen tar slut.”

Efter startramsan kommer det magiska ”Det var en gång… ”, och sagan kan börja.

”Snipp, snapp, snut, nu var sagan slut” är en vanlig avslutning på sagostunden. Du kan också säga ”Hej och hopp, men nu var det stopp”. Eller hitta på en egen av ramsa.

För att förgylla det lite ytterligare kan du slå några slag på en triangel, blåsa i en flöjt eller veva på en speldosa för att markera början och slutet på sagostunden.

Barnen ber ofta att få höra en saga till, och en till, och en till. Min erfarenhet är att vad de egentligen vill är att få vara kvar i sagans värld, i stämningen från den senaste sagan. Ge dem lite tid att smälta och fundera, låt dem få titta och känna på eventuella mjukdjur som agerat.

Lär dig sagor att berätta
Att berätta sagor, d v s inte läsa dem, ger en stor frihet. Du kan anpassa sagan efter hur barnen reagerar, du ser om det blir för otäckt, om det behövs en ökad intensitet i berättandet, eller om något ord är för svårt.

En saga som du en gång lärt dig bär du alltid med dig och kan berätta när du vill. Du kan fler sagor än du tror! Men du behöver antagligen tänka igenom dem för att hitta de rätta formuleringarna. Lär dig inte texten utantill. Lär dig innehållet. Kom ihåg de magiska formuleringarna, och det klassiska tretalet. De ger sagan en rytm. Finns det inga bra upprepningar så skapa några egna, där barnen kan får vara med och berätta. Jag lär mig sagor genom att mentalt gå in i sagan, se händelserna som en rad av bilder.

Små sagor är bra att kunna ta fram när och var som helst när det behövs något avledande - en spontan berättarstund när bussen dröjer, när bilresan känns seg och lång, eller föräldrarna är sena. Då är en ramsa eller en kortare saga bra att ha till hands.

Dagens saga
På samma sätt som veckans matsedel finns att tillgå för föräldrarna är det en fin service för dem att få veta vad du och barnen gjort under dagen. Att sedan planering och verkställighet inte alltid är samma sak, det vet vi ju. Man får vara nog så flexibel för att det ska fungera. Men att planera sitt arbete gör det lättare. Det talas mycket om dokumentation och det fotograferas mycket. Bra! Där ser vi var barnen varit, och vad de har haft för sig.

Men en enkel mall där man fyller i Dagens Saga – Dagens aktivitet kan vara ett tips för oss som inte är så tekniska. Föräldrarna får en krok att hänga upp ett samtal på, vid middagsbordet eller godnattstunden.

Genom att dela med mig av mina erfarenheter som sagoberättare hoppas jag kunna inspirera till berättande och till att utveckla sagostunderna i familjedaghemmet. Samlingen kring sagan är en viktig del i det pedagogiska arbetet bland barnen. I sagan ställs de stora frågorna och det finns en lösning på problemen. En god saga slutar lyckligt.

HELÉN DEJKE